Digitala läromedel är sakta men säkert på väg att ta en större plats i svenska klassrum. Samtidigt sker en teknisk utveckling från “pdf på burk” till interaktiva plattformar för lärande. Det blir också vanligare med adaptiva digitala läromedel som använder AI för att anpassa undervisningen efter varje elevs lärbehov.

Göteborgsforskarna Martin Tallvid och Marie Utterberg Modén undersöker vad som händer i klassrummet när ett digitalt matematikläromedel med ett integrerat adaptivt system används i undervisningen. De intresserar sig för hur lärarnas arbetsvillkor förändras, och följer även aktuell forskning för att få en förståelse för vad som kan hända när AI blir en mer mogen teknologi.

I forskningslitteraturen ligger fokus i regel på lärande och hur AI kan anpassas så att eleverna lär sig så mycket som möjligt. Teknologin betraktas således ur en rent instrumentell synvinkel. Tallvid och Utterberg vill istället veta mer om hur lärarens roll och dennes planering och genomförande av undervisningen påverkas när läromedlen förändras.

Den avgörande frågan är vem som ska ha kontrollen över undervisningen – är det AI eller är det läraren? Om svaret är “AI”, resulterar det i system som är skapade för att optimera elevens lärande med automatiska anpassningar. Tallvid och Utterberg menar däremot att det är “läraren” som är svaret. Det innebär att det tas fram AI-baserade läromedel som är designade för att stärka lärarens roll och utveckla undervisningen. Den data som samlas in om elevernas lärande, kan användas som ett analytiskt stöd i lärarens arbete.

En utveckling mot system som är tänkta att fungera som stöd i lärarens undervisning, förutsätter att tekniken anpassas till klassrumskontexten. Detta ställer även nya krav på lärares kompetens. Vilka kunskaper och förmågor är nödvändiga för att lärare verkligen ska kunna dra nytta av AI för att utveckla sin undervisning? Det är utgångspunkten för nästa steg i Tallvids och Utterbergs forskning.